Klippet nedan vilken jag använder som avstamp, hör samman och är en del av följande artikel.

Fråga dig själv – är det här ett isolerat och endast amerikanskt problem? Och även om det vore så
(vilket det inte är) – vad är det som gör att vi inte ser detta som något totalt oacceptabelt?
Kan det vara så att om vi erkänner problemet så måste samtidigt erkänna en rad andra rätt
problematiska och komplexa omständigheter?

Vi värnar om yttrandefrihet samtidigt som vi hellre försöker problematisera och stoppa grupper
och individer från att kommentera och tycka fritt på nätet, än att säga något av vikt själva. Är våra
fri- och rättigheter effektivt reducerade till bollträn att drämma i skallen på de där jävlarna som vi
emotionellt tar avstånd ifrån? Vår samhällspåverkan; reducerad till reaktion på andras reaktioner?

Har det här något att göra med övervakningen? Övervakning kan visst vara ett effektivt sätt för
stater och de grupperingar som manipulerar dessa att söka upp individer för avrättning, tortyr osv
- visst, men detta är mest en liten bonus i jämförelse med övervakningssystemens sanna syfte.
Vi får för ett slag lämna åsido det faktum att vårt västerländska system till synes utvecklas till ett
mer overt totalitärt system, men det är en diskussion för en annan gång.

“Until they become conscious they will never rebel,
and until after they have rebelled they cannot become conscious” 
- George Orwell, “1984″

Ett ‘demokratiskt’ kontrollsamhälle bygger inte på att aktivt stoppa människors kommunikationer,
handlingar osv  - det är inte där för att ständigt jaga alla individer i samhället. Kontrollen handlar
mer om makten att vid behov ge stöd åt de krafter och idéer som redan förekommer organiskt,
de som gynnar en specifik agenda som är intressant långsiktigt eller för stunden.  Att kontrollera
omständigheterna som påverkar hur viktig information och idéer framstår och hur många den når.
Att tillåta snarare än att stoppa en specifik handling, attack osv. All kontroll handlar i grund och
botten om att manipulera och rikta mänsklig energi, inte lika mycket att utplåna eller förminska.

I system baserade på illusionen av demokrati blir kontrollen över vår föreställningsvärld än mer
viktig än i system som bygger primärt på fysiskt våld. (Se exempelvis Manufacturing Consent.)
Ord föregår mening och förståelse. Utan ord kan inte mening och förståelse koalisera, spridas och
vidareutvecklas. Om du inte ämnar dela med dig av det du tänker så formulerar du det heller inte,
vidare är det mycket svårt att skapa sammanhängande och objektiva resonemang utan att fysiskt
konkretisera i form av tal, skrift, konst osv.

Har samhällsdebatten gradvis redan börjat bli en total ickedebatt? Löp efter löp och serier av
reportage, hashtaggar och facebookgrupper. En hel massa krigande och stötande och blötande
av identitetsfrågor; frågor som är subjektivt värdeladdade. Jag säger det som jag brukar säga:
Killarna vs Tjejerna, Blattarna vs Svennarna, Evil Höger vs Crazy Vänster. Vart leder detta?
Tro det eller ej – men den verklighet som vi delar genom massmedia, och i  större utsträckning
numera i de så kallade sociala medierna (begränsade, personliga och övervakade) är inte alltid
så relevant. Den förverkligas i den mån vi tror på den.

Dessa spänningar mellan olika grupper drivs på och vår förmåga till förståelse mellan varandra
tycks snarare minska ju mer vi väljer att göra en medial cirkus av den här formen av frågor.
Vi känner väl alla till fenomenet instängd pensionär som är rädd för det ökande våldet, de
ökande stölderna osv. Exempelvis har våldsbrott i olika former (även sexuella) minskat stadigt
sedan sjuttiotalet – samtidigt talas det om dessa problem i media som om de vore ökande;
våldet mot kvinnor målas ofta upp som en epedemi, trots att just denna grupp i samhället
är bland de absolut minst utsatta för våldsbrott. Internetkommunikation misstänkliggörs med
regelbunden rapportering om hot och nätmobbning som om det vore ett nytt fenomen att folk
är känslolösa idioter ibland. Vad är det det handlar om? Varför detta ständiga behov av att måla
upp oss som offer? Om du övertygas till att identifiera dig själv som ett offer så innebär det att
du objektifierar dig själv; du är föremålet för en handling, snarare än människa med kapacitet
att förändra din egen livssituation. Orsaker till dina problem ligger hos någon eller något annat,
du känner känslor som rädsla, ilska, frustration och maktlöshet. Du blir lätt att kontrollera via
massmedia helt enkelt. Du ger gärna upp lite av din frihet för att få lite säkerhet. Du ger ditt tysta
medgivande till säkerhetsstaten och blir mer benägen att ty dig till auktoriteter, experter osv.

Kanske är det vad som händer då yttrandefrihetens frukter aldrig ställs fram för alla att beskåda
- istället säljer spindoktorer oss misstagen och felen som vore de värda att diskutera… Snackisen,
alltid snackisen. Kopiera miljontals gånger och distribuera igen. Score.

Vilken del av de traditionellt erkända statsmakterna spelar inte medvetet eller omedvetet en
quasi-totalitär härskarklass i händerna? Vem slipper undan övervakningsstaten och ett media
som saknar proportioner och är saturerat av halvlögner och propaganda? Hur är det med
parlamenten och regeringarna? Är de övermänniskor som inte påverkas? Hur var det nu med
rättsväsendet och domstolarna – vem lagstiftar vad och varför? Och media. Jesus Christ. Media.

Vad innebär det idag att bära det yttersta ansvaret för en regering? Vem står den folkvalde politikern
i skuld till och vem/vilket system är satt i bruk för att påverka honom/henne? Vad innebär titeln
ansvarig utgivare, eller chefsredaktör? Vad är rättvisa? När och gällande vem skipas den och inte?
Har vi nu eller har vi tidigare haft någon faktiskt balanserade och godartat institutionaliserad makt?
Vilken statsmakt kan vi egentligen lita på? Kan vi lita på varandra?

En serie mycket trevliga videor har börjat produceras av HappySmile.se. Det är härligt att se
människor i vårt avlånga land som sätter ena foten framför den andra och faktiskt arbetar för
att hjälpa oss alla att få reda på sanningen. Stort credd till personerna bakom inte bara för att
de gör dessa videor och sidan, utan att de fortsätter trots påtryckningar så som koordinerade
dataintrång osv. Vill ni hjälpa, skydda och se mer av dem – så hjälp till att sprida videorna!

YouTube: http://www.youtube.com/user/happysmileSweden
Hemsidan: http://www.happysmile.se/

Del 2 | Del 3 | Del 4 |

Visa Alla »»

Nineteen Eighty-Four
Filmatiseringen av George Orwells bok med samma namn.
Jag har inte läst boken, så jag blev ganska så sugen på att se
filmen när jag kom på att den faktiskt fanns. Om ni känner mig,
så vet ni att jag är lite överdramatisk när det kommer till sådant
här; men jag kan inte annat än vara riktigt glad över att vi ändå
har internet och någorlunda fritt kan söka upp det mesta bästa.
Se en bra film nu, och gillar du filmen kan du ju alltid läsa boken
också – man kan läsa den på jobbet eller skolan och va lite cool.

Tanka via bilden till vänster eller streama nedan.
IMDb: http://www.imdb.com/title/tt0087803/
Boken: http://www.george-orwell.org/1984
http://video.google.com/videoplay?docid=-5464625623984168940