Nedan ett utdrag från bloggen Kamratskap Rock som jag tycker skrivit en mycket bra text om
debattklimatet och den politiska depressionen som vi läst om i ledarna de senaste dagarna.

Det roar mig att samma människor som slet Bengt Ohlssons artikel i Dagens Nyheter, om sin
uppgörelse med kulturvänstern, i stycken på grund av textens brist på saklighet höjt Maria
Svelands minst lika subjektiva text “Hatet som gör mig ­politiskt ­deprimerad” till skyarna.
Båda artiklarna tar fasta på en känsla de respektive skribenterna har, politiska spaningar
ur  ett personligt perspektiv snarare än väl underbyggda debattinlägg.

Bengt Ohlsson plitade ner flera sidor av (vad man inte kan låta bli att misstänka är helt oredigerat)
svammel om kulturvänsterns bristande förmåga att bottna i sina åsiker. Detta baserat på den
tivelaktiga empirin från hans egen vänskapskrets. Maria Sveland bygger sin text på en allmän
känsla av att samhället blivit kallare, utan att redovisa någon statistik för det. Sverige blivit ett
mer intolerant samhälle? Mycket möjligt, men det har inte Sveland som ambition att klargöra.
Att artikeln sedan gör tivelaktiga kopplingar mellan Knausgård med Breivik placerar den i samma
argumentatoriska skola som Bengt Ohlssons text med dess förtjusning i guilt by association-retorik.

De här båda texterna känns mer än något annat som formexperiment från DNs sida. Osedvanligt stort
utrymme bereds för skribenter att skriva någon slags korsning av krönika, politisk essä och debattinlägg.
Kanske är det det här ovana formatet som gjort reaktionerna så stora? Det kanske är med krönikans
personliga tilltal och inte debattinläggets kategoriska tyngd de ska läsas?

Läs hela texten och ge kredd här: http://kamratskaprock.blogspot.com…

Why the Facts of 9/11 are Supressed
Ett tal av John McMurtry, en av de väldigt få
akademiker som vågar stå upp för sanningen
trots vad det gör med rykte och karriär i en värld
där sanning är lögn, propaganda är fakta och där
kommissioner skriver om naturlagarna. Rationellt
och sammanhängande tänkande bespottats och
avfärdas som konspirationsteorier, samtidigt som
media oupphörligen, okritiskt fortsätter förmedla
plutokratins officiella sanningar för maximal effekt.
Undersök lögnen och vakna upp till verkligheten.
Du kan se mer om 9/11 här.

Starsuckers: Our Celebrity Obsessed Media
Chris Atkins dokumentär från 2009. Filmen är inspelad över
två års tid av ett independent-team i hemlighet. Som namnet
antyder handlar den om hur besatta vi och vår kultur är av
kändisar, varför det är så och vilka branshens metoder är
och vad de syftar till. Underhållande och djupt obehaglig på
samma gång. Den var faktiskt riktigt men ändå rätt lättsmält.
Om detta intresserar dig så se även: Orwell rolls in his grave,
Consuming Kids & Manufacturing Consent. Alla mycket bra.

Tanka via bilden till vänster eller streama nedan.
Hemsida: http://www.starsuckersmovie.com/
IMDb: http://www.imdb.com/title/tt1510934/

Orwell Rolls in his Grave
Amerikansk dokumentär av Robert Kane Pappas.
Filmen undersöker ägarkoncentration inom
Amerikansk media och hur denna påverkar
demokratin i landet. Från år 2003 använder
filmen valrörelsen och valresultatet då George W
Bush valdes som exempel. Som titeln antyder så
undersöker man även om Orwells 1984 var något
på spåren. Bra intervjuer med flera stora journalister.

Tanka via bilden till vänster eller streama nedan.
IMDb: http://www.imdb.com/title/tt0410407/
Hemsida: http://www.orwellrollsinhisgrave.com/
http://video.google.com/videoplay?docid=-1179175516550155628